dopa sig -varför vill man göra det?
Dopning handlar om flera olika förbjudna sätt att försöka bli bättre inom någon idrott, eller att med hjälp av olika medel förändra sitt utseende. Anledningarna till varför någon bestämmer sig för att använda dopningsmedel skiljer sig åt.
Det vanligaste är att man vill bygga en muskulös kropp. Men man vill att det ska gå fortare, eller att musklerna ska bli större än vad som är möjligt på naturlig väg.
Inom idrotten är prestationen det viktiga. Man vill bli snabbare, starkare, uthålligare än vad man kan bli även om man tränar otroligt hårt. Eller så vill man helt enkelt ta en genväg och vinna, oavsett om man gör det rättvist och enligt reglerna eller inte.
Det finns även grupper i samhället som tar dopningsmedel för att öka sin aggressivitet. Det gäller framför allt grupper som är kopplade till kriminalitet.
deffad ,Rippad ....rappad
doping -så många problem
Missbruk av dopningsmedel, framför allt olika anabola steroider, skapar problem för den som tar dem, för människor omkring personen, och för samhället. Att använda dopningsmedel är:
• hälsofarligt kan vara omöjligt att återhämta sig från)
• olagligt
• etiskt fel - du fuskar. Det är främst den som använder dopningsmedel och hens närstående, som drabbas när den dopades kropp tar skada och psyket förändras. Att vara beroende av dopningspreparat är vanligast hos män i åldern 18-34 år, men hos både män och kvinnor kan skadorna av dopning bli fruktansvärda. Till exempel kan den snällaste person som börjar använda anabola androgena steroider bli aggressiv även mot sina närmaste. Eftersom det numera är lätt att få tillgång till olika dopningsmedel, är det viktigt att du känner till riskerna med dem. Särskilt som många otäcka bieffekter aldrig försvinner.
Men varför ska andra bry sig om vad vi gör med våra egna kroppar? Varför finns det lagar och regler mot doping? Vi börjar med att beskriva dem, så blir det lättare att förstå.
lAGAR OCH REGLER KRING DOPING
När det gäller dopning måste du skilja dels mellan de lagar som samhället har skapat för att minska användningen av dopningsmedel hos medborgarna, dels de regler som idrotten har skapat för att få rättvisa och jämlika tävlingar.
Samhällets lagar kring dopning Sverige har världens strängaste antidopning lagar. De har funnits fullt ut sedan 1999. Vid brott mot dopningslagen är det maximala straffet sex års fängelse.
Enligt lag är det förbjudet att:
• använda dopningsmedel för eget bruk , sälja dopningsmedel, tillverka dopningsmedel, inneha dopningsmedel och ge dopningsmedel till en annan person.
Dopingmedel i lagens mening
Följande anses enligt lagen vara dopningsmedel:
• medel med tillväxthormon eller medel som är kemiskt framställda för att likna tillväxthormon
• medel med testosteron (manligt könshormon)
eller medel som gör att kroppen producerar mer testosteron.
Dopning som kan ge fängelse Det finns även medel som klassas som dopningsmedel inom idrotten, men som enligt samhällets lagar klassas som narkotika. Tre sådana exempel är efedrin, amfetamin och GHB. Dessa tre substanser faller inte under dopningslagen utan under narkotikalagstiftningen. Att missbruka, sälja eller smuggla dessa medel kan ge så mycket som tio års fängelse.
Idrottens dopningsregler Det var inom idrotten man först började använda dopningsmedel. Det hände i mitten på 1900-talet, innan man visste lika mycket om vilka problem dopningen för med sig.
I dag vill idrottsrörelsen att all idrott ska vara fri från dopning för att skydda idrottaren och idrotten. Varje idrottsutövare ska ha rätt att tävla i en miljö fri från fusk. Och det är ju lätt att förstå. Ingen som har arbetat hårt för någonting, tycker väl att det känns okej att tävla och kanske förlora) mot någon som fuskar.
WADA testar elitidrottare 1999 bildades organisationen WADA (World Anti Doping Agency) som arbetar för att få bort dopning inom idrotten. De flesta av världens länder är med. Varje år släpper WADA en lista på alla de medel som är förbjudna att använda vid tävling.
För att försöka komma åt de idrottare som använder förbjudna medel, gör WADA också tester. Testerna görs både vid träning och tävling,
(blodprov, urinprov ) Elitidrottare måste alltid uppge till WADA var de befinner sig.
Det är idrottaren själv som är ansvarig för att se till att hon inte äter eller dricker något som innehåller dopningsmedel. Det går inte att skylla ifrån sig på andra, eller på att man inte vet vilka medel som funnits i det man har ätit eller druckit. En elitidrottare som testar positivt, det vill säga bevisas ha använt dopningsmedel, stängs vanligtvis av från allt idrottande under två år. Om någon vägrar att lämna ett prov, så får det samma konsekvenser.
Varför fortsätter ändå fusket? Varför dopar sig en elitidrottare, trots att alla numera vet att det är farligt för hälsan? Och trots att hen riskerar att åka fast och bli avstängd och utskämd?
Kanske vill man förbättra sin prestation, eller helt enkelt vinna tävlingar. Kanske har man hård press på sig från omgivningen, kanske från sig själv.
En annan orsak kan vara det faktum att en bra prestation hänger tätt samman med pengar. Inom nästan all elitidrott förekommer vinstpengar, olika mycket inom olika idrotter. Och det kostar att vara elitidrottare. Det krävs pengar till resor, utrustning, anmälningsavgifter för tävlingar etc. Har man personal runt sig så ska de avlönas. Som alla andra människor ska man ju dessutom leva, bo och kanske försörja en familj på det man tävlar ihop.