Inom idrotter där du måste arbeta hårt under lång tid, är din maximala syreupptagningsförmåga viktig. Inom uthållighetsidrotter har det därför utvecklats olika dopningsmetoder för att förbättra just syreupptagningsförmågan.

 

Det vanligaste är att man på olika sätt blod dopar sig. Det betyder att man på otillåten väg påverkar det egna blodet, så att det kan transportera mer syre än det kan på naturlig väg. Exempel på idrotter som drabbats av bloddopning är cykling och längdskidåkning.

Det finns olika sätt att bloddopade sig på. Gemensamt för metoderna är att de ökar antalet röda blodkroppar i blodet. De röda blodkropparnas funktion är att transportera syret från lungorna ut till dina muskler. Högre halt av röda blodkroppar gör att musklerna får mer syre, och därför orkar arbeta längre och hårdare.

 

Två vanliga metoder för bloddopning är blodtransfusion och EPO.

Blodtransfusion Den som dopar sig med hjälp av blodtransfusion tar blod från en annan människa med samma blodgrupp (annars kan man dö), och "fyller på sitt eget blod med den andres.

Dopning via blodtransfusion är riskfylld. Eftersom metoden inte är laglig, sker transfusionen oftast inte med blod som är testat inom sjukvården. Blodet kan alltså innehålla smitta.

 

EPO EPO är ett läkemedel som stimulerar kroppens egen produktion av röda blodkroppar. Det kan vara bra för den som har en njursjukdom. Men för en frisk person kan det vara farligt.

En frisk person som använder EPO riskerar blodproppar. Alltför hög halt av röda blodkroppar gör nämligen blodet mer trögflytande. Och trögflytande blod ökar risken för stroke (blodpropp i hjärnan) och blodproppar i andra blodkärl i kroppen.

Dessutom riskerar man hjärtsvikt på grund av för stor blodvolym - man får alltså helt enkelt för mycket blod i kroppen för att hjärtat ska orka pumpa runt det.