antiken och barocken kroppsideal

Antiken (ca 800 f.Kr.-500 e.Kr.)

En sund själ i en sund kropp. Det är de ord som brukar användas för att sammanfatta antikens kroppsideal. Under antiken skulle mannen vårda och träna sin kropp. (Kvinnor ansågs inte vara lika viktiga som män.) Kroppen skulle vara symmetrisk. Det betyder att den ena kroppshalvans muskler och kroppsdelar skulle vara lika stora och lika långa som den andra halvans. Det manliga kroppsidealet från antiken ligger inte så långt från dagens ideal, eller vad säger du?

 

Renässansen (ca 1300-talet-1500-talet)

Under renässansen var kroppsidealet för kvinnor platt byst, rund mage och en långsmal kropp. Det visar målningar och skulpturer från den tiden. Hyn skulle vara så vit som möjligt (det gällde även mannen). Vit hy signalerade att man inte behövde vara utomhus och arbeta med sin kropp, det vill säga att man hade det bra ställt ekonomiskt. Å andra sidan var det bara överklassen som hade råd att låta avbilda sig.

 

 

Barocken (1600-talet)

Även under barocken användes kroppsidealet för att visa att man hade tillgångar och tillhörde överklassen. Men nu skulle både kvinnan och mannen vara stora och runda. Det uttryckte rikedom och makt.

1700-talet 1700-talets högreståndsmänniskor, bland annat adeln, använde sina kroppar för att tydligt visa att de minsann inte hörde till samhällets lägre skikt. Under den här tiden var kroppsidealet inte en vältränad, muskulös kropp. Förutom kanske för herrarna, som gärna gick i knäbyxor och använde "lösvader" för att se snyggare ut.

En muskulös kropp ansågs grov och klumpig. I stallet använde de rikare klasserna korsetter for att ändra sin kroppsform, så att den blev lik tidens ideal: smal och rakryggad. Både män och kvinnor tvingade in sina kroppar i ställningar av valben eller metall, som sedan drogs åt. Även barn fick bära miniatyrkorsetter för att en "bättre kroppshållning".

Ofta resulterade korsetterna i att bäraren fick magsmärtor och svårt att andas. Det var också vanligt att kvinnorna. som skulle ha de smalaste midjorna, svimmade. Somliga kvinnor fick med tiden svårt att sitta och stå utan korsett. Det berodde på att musklerna hade förtvinat och skelettet försvagats efter år av hård snörning.